-

Jag satt o tänkte för mig själv på allt möjligt, som vanligt.. o jag kom in på pengar, man kan inte göra nånting utan pengar, man kan knappt leva, money rules the world, o det är sant, hemskt men sant, om man vill åka någonstans måste man har pengar, dem säger människan är fri att göra vad hon vill men det stämmer inte, om jag vill va så fri så ska jag kunna åka till Mexico om jag vill nu, men jag orkar varken gå eller cykla, o om jag inte har pengar kan jag inte köpa en cykel, så då måste jag gå, men man skulle ju aldrig orka gå, alltså är jag inte fri, men om jag väljer att gå så måste jag köpa mat, men det kan jag inte om jag inte har pengar, så egentligen är vi inte så fri.
Och jobb, hur svårt är inte det att få tag på, jag söker mkt, men jag får dom nog inte för att jag inte har gymnasiebetyg, och jag börjar ångra mig nu att jag inte gick ut gymnasiet för att få dom betyger så dom ska kunna veta om jag är smart eller inte.
Jag är smart, jag är streetsmart, jag vet hur man klarar sig, jag vet hur samhället ser ut från den verkliga sidan, jag vet vad pengar betyder, jag vet hur mkt dom är värda, för utan pengar klarar sig inte människan länge, och det vet ju vilken som helst att det stämmer.
Jag brukar tänka på dom som växer upp i något fint hus ute på någon skärgård, dom håller sig inom sina kretsar de såkallade "samhällets första klassare", det är dom som bli politiker oftast, dom ska styra i Sverige, dom tror sig veta, men har dom aldrig varit i det "riktiga" samhället, så vet dom inte. Det är det som är lite konstigt.
Hur jag nu kom in på det där vet jag inte, ibland när jag skriver så blanda jag allt möjligt så det kanske blir lite oläsligt.
Alltså det jag menar är inte att det är ngt fel på the rich one´s.
Men det är dom som kmr någon vart, för dom har pengar..

Jag har inga pengar, jag kan inte ens bo själv, men jag kämpar för mig själv, jag VILL jobba, jag VILL ha ett jobb, jag VILL klara mig själv, jag VILL såååååå så mkt, men it´s not easy, at all.
Och jag kan inte ens få ett jobb, för jag har inte dom där papperna som ska visa hur smart jag är, men jag är smart, jag ÄR det, jag vet hur saker och ting är, jag har jobbat sen jag var typ 16, varför måste dom där betygen vara så viktiga, prata med personen istället så kmr dom märka.
Men dom tror, jahaaa hon har inte gått klart gymnasiet, hon är nog lite osmart, hon klarar nog inte jobba här.
Men om dom låter en berätta varför o sådär tror jag dom skulle ändra åsikt, jag slutade inte för jag inte fattade någonting, det fanns andra orsaker, mer personliga. Men sånt får dom ju inte reda på, för dom går endast på papper, och när dom ser jag har inga papper, så orkar dom inte ens kalla mig till intervju, så det är lite jobbigt det där, och att man måste tänka på det hela tiden, så nu måste jag skaffa mig utbildning för att få jobb..

Om jag som är streetsmart och booksmart skulle möta en av dom där politikerna som är uppväxt i någon fin villa, som har gått flera års högskola och har toppbetyg, om vi skulle mötas på gatan, som en battle ;) vem skulle vinna,, om frågorna om samhället kmr upp, skulle jag lätt vinna, för det är dom som är i det som vet, inte dom som tror sig veta på tabeller och uträkningar och mätningar och allt sånt.
Och frågor hur man överlever i ekonomiska och andra kriser, skulle jag också veta.. det är sanningens ögon som vinner, inte uträkningar som finns på ett papper om olika saker som vinner, det går inte.

MEN, jag är lycklig, för jag har en familj som finns där, jag har min habibi, jag har mina vänner, jag har mig själv och jag är lycklig ändå, för jag brukar tänka såhär, det ordnar sig nog =)
MEN om man vill komma någon vart måste man orda det själv, man kan inte tänka att andra ska fixa det,  därför är jag också en kämpe, förut var jag lite lazy, men jag har öppnad mina ögon nu, jag fattar, det är bara jag själv som kan hjälpa mig själv, men som sagt, det ordnar sig nog =)

Förlåt, blev ett mixat inlägg om pengar o klass o betyg, hahaa men ni får försöka fatta va jag menar, kan skriva lite osammanhängade ibland, från det ena till det andra.

Men för min del är allt just nu en ond cirkel, Inga betyg = Inget jobb = Inga pengar = Ingen frihet = Depp.
Men jag söker ändå, jag ska visa min rätt att få jobba även om dom tror jag inte är en smart person, men jag ska allt visa dem, även om det börjar med MCDONALDS !
MO MOSKILE !  =)

Puss / E.


Kommentarer
Postat av: Sara

Visst har du en hel del poäng i det du skriver. De säger att gymnasiet är frivilligt, men säg den som klarar sig utan en längre tid?



Förresten, har du funderat på folkhögskola? De har ju ett annat upplägg än gymnasiet och du kan fortfarande gå där tror jag.



Har så mycket att kommentera och skriva, men jag finner inte orden riktigt. Hoppas du får ett jobb snart bara. Bara ett par tusen i fickan skulle nog få dig att känna dig rik (det kände iaf jag förut som arbetssökande).



Försök att inte deppa, en dag kommer din chans. De arbetsgivare som inte kan se förbi din brist på gymnasiekompetens är säkert ändå ingen arbetsgivare du vill ha ändå. Ge inte upp!

Kram

2009-07-09 @ 15:57:29
URL: http://smuppra.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0