Om jag hade pengar,,

Om jag hade pengar, hade jag åkt till arlanda.. blundat och snurrat några varv, gått dit näsan pekade, gått till närmsta incheckning, bett incheckerskan att ge mig en enkel biljett till land nr 13 på listan och bett henne att vara tyst om vilket land det var, betalat biljetten, inte kollat på den, checkat in mitt bagage med mina viktigaste grejer typ, penna&papper, lite kläder, smink, kameran och kort på familjen.
Jag hade gått runt med mp3n på hög volym för att undvika att höra landets namn. 
Ställt mig i kön till biljettvisningen till flygplanet, undvikit att kolla vilket land jag skulle till.
Fått min biljett och pass stämplat, gått den långa korridoren med en skön magkänsla blandad med nervositet och "what the fuck am i doing ?" ekandes i mitt huvud.

Jag hade stigit på flygplanet, hälsat på flygvärdinnan, sökt upp min plats, suttit mig ner, tagit på mina solglasögon, spänt fast säkerhetsbältet, ställt ner min handväska på golvet framför fötterna, nästan under sätet mittemot så som man ska göra, lutat mig bakåt och blundat.
Fortsatt ha hörlurarna på och fortsatt blunda.
Planet startar, flygvärdinnan ber alla ta av sig mp3, stänga av mobilen, jag tar av mig hörurarna, mobilen avstängd i min resväska som ligger i bagageutrymmet på planet, vill undvika inkommande samtal, eller utgående panik samtal.

Flygvärdinnan ber alla ta fram säkerhetskartan som sitter fast i nätet på sätet framför mig, jag tar upp det läser igenom det, 2 flyvärdinnor står i gången, en längst fram, en i mitten, dom förklarar hur man ska göra vid olika nödlägen, jag har hört detta förut men lyssnar ändå och kollar på deras rörelser.
Dom är klara, planet vänder och kör snabbare, magen drar åt sig, nervositeten kommer sakta fram, jag sitter där med mina solglasögon, kommer fälla en tår känner jag, planet lyfter och jag kan inte andas på en sekund, nu finns det ingen återvändo. Klämmer fast mina händer i armstöden, planet åker högre upp, planar ut och nu får man sätta på sig mp3 och mobilen, och spänna av sig säkerthetsbältet, jag låter det sitta på.
Jag hör piloten harkla sig i högtalarna och han ska presentera sig och välkomna oss som är på väg till ------.
Jag tar på mig hörlurarna och hör inte piloten presentera destinationen.
Jag blundar, solen lyser på mig och jag tittar ut, ser moln, lite land och vatten.
Jag fortsätter blunda, somnar och vaknar upp av att planet känns som det lutar, vi är på väg att landa.
Måste stänga av mp3n återigen och vi åker längre och längre ner mot fast mark, vi studsar ner på marken, och kör mot en flygplats.

Vi får vänta en stund innan vi får kliva ur, sedan öppnas dörrarna och flygvärdinnorna tackar oss för en trevlig resa.
Jag kliver ur planet, går den långa korridoren, möter en flygplats full med människor, jag letar upp utcheckningen för bagaged, står och väntar på min väska, ser den tar upp den och går min väg, letar efter utgångarna, går ut genom dörrarna och solen slår mina ögon, jag tar av mig solglasögonen tittar mig omkring och ser massa folk bilar och en varm vind slår min kind.
Jag öppnar min väska, tar upp min biljett, håller den i handen ett tag sedan tittar jag på destinationen.
Jag är i ------.
Jag vet inte när jag kommer åka tillbaka till Sverige, och jag vet inte när jag kommer få se min familj och vänner igen.
Men jag har mig själv ,fixa mitt eget liv, göra vad jag känner för inte ha någon press på mig, och jag kommer,,

-

Upptäcka världen, för hela världen är min, jag äger den, vilken mark jag än går på kommer jag äga, för den är min, jag kan gå vart jag vill, jag kan titta på vilket träd jag vill, jag kan stirra på vilken stjärna jag vill för jag äger allting.
Detta är mitt, detta är min väld, jag äger den, vart jag än är.
Går jag ett steg, äger jag den biten av marken just den sekunden, kollar jag på ett träd äger jag det i just det ögonblicket, känner jag lukten av någonting äger jag det i den sekunden, känner jag sanden mellan mina tår äger jag sanden just då, känner jag vattnet mot min kropp äger jag havet just DEN sekunden.
INGEN äger världen själv.
För jag ser den genom mina egna ögon, jag går på den med mina egna fötter, jag andas den med mina egna lungor, jag hör den med mina egna öron, jag luktar den med min egen näsa, jag rör den med mina egna händer, jag känner den med min egen kropp, därför äger jag den, därför är det min värld, där jag är just då, just nu.
Det är min värld.


Peace out Memmzzzzzzzz

Kommentarer
Postat av: moderjord

Hej !
Nämen, vilken vacker dikt...har du skrivit den själv??
Men snart är du ju i Turkiet, tänk vad härligt..
Hej då..

2008-03-04 @ 08:54:38
Postat av: Hanna

Det kändes som jag kände det du kände... älskade gumma! Gör du dina " hemuppgifter " kommer allt löpa på,
" måste våga förlora fotfästet " lav jo/Hanna

2008-03-04 @ 10:19:18
URL: http://blogg.op.se/ragundahanna

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0